För den som tycker lchf är tråkigt…..

wpid10545-DSC_3933.jpg

….kan jag ge honom eller henne lite rätt. Munkar med tuttifruttiströssel kan nämligen blir lite FÖR kul. Så kul att barn som vuxna har svårt att sluta med det roliga. Den ”maten” väcker ett begär och ett sug i kroppen som stimulerar en till att äta väldigt mycket mer än vad kroppen behöver. Sanningen är också att det inte finns något i munken som kroppen behöver, tvärtom. Det skadar kroppen. Jag ser lchf som ett sätt att äta näringstät mat som ger kroppen byggstenar för att upprätthålla nödvändiga processer i kroppen. Aptiten ter sig då lite annorlunda. Blodsockret är jämt och man blir sugen på det som kroppen faktiskt behöver. Det blir därför inte något problem att ”bara” äta kött, grönsaker, ägg och fett. Med det sagt ville jag bara visa hur en matkasse i ett lchf-hem kan se ut. Jag var på grönsaksmarknad och hittade fantastiska svenska höstgrönsaker, blomkål, broccoli och spetskål. Jag passade samtidigt på att gå in i en asiatisk butik och köpa med mig baby-aubergine, okra, koriander, mynta och lite kryddor. Jag kommer antagligen lägga till lite kött av något slag och fett såklart. Variationsmöjligheterna är oändliga!

wpid10547-DSC_3920.jpg

wpid10555-DSC_3919.jpg

 

 

Att sprida sina risker!

wpid682-EnKlickSmor_2014-09-15.jpg

När jag läser det senaste larmet om risken för cancer vid högt intag av charkprodukter får jag lite olika funderingar. Jag läser Kostdoktorns inlägg för att sätta saken i perspektiv. Det känns ju ändå rimligt att om man käkar korv och hamburgare var och varannan dag så är det säkert inte helt bra för kroppen. Jag brukar resonera på samma vis när det gäller en mängd matvaror. Jag tror ju att kokos och kokosfett i grunden är bra matvaror, men vad är det som säger att jag som nordbo mår bäst av att äta det till varje mål mat? Finns det verkligen den ultimata hälsomaten? Jag brukar försöka sprida mina risker, äta lite av varje, smör, lite grädde, lite olivolja ibland, olika sorters grönsaker, kött och fisk. Jag blir alltid misstänksam om jag läser hur någon äter väldigt enformigt, det kan vara bönor och linser hela veckan, korv och bacon, pasta och ris, kokos och chiafrön, eller brie och grädde. Här tror jag ändå det är bra att äta varierat. Jag tycker att trädgårdens äpplen är en bra produkt exempelvis, säsongens svenska grönsaker eller byns naturbetade kalv, men jag skulle aldrig få för mig att bara rikta in mig på någon enskild vara och döma ut allt annat.

Jag satsar på att sprida riskerna och äta lite av allt, förutom just socker och mjöl. Det tror jag ingen vinner på att äta.

Sambandet mellan stress och övervikt…..

wpid2491-EnKlickSmor_2014-11-03_01.jpg

….är onekligen komplicerat. Det hade varit intressant att verkligen få göra en riktig djupdykning i forskningsområdet. Det finns vissa problem med att betrakta människan utifrån olika medicinska discipliner så som vi gör i vårt västerländska samhälle. Stress hamnar nämligen under flera olika specialiteter, kan ses som olika fenomen, men handlar egentligen om en generell obalans i kroppen, en oförmåga till återuppbyggnad och en överkänslighet för stimuli.

Hur är de då med sambandet mellan stress och övervikt? Ja, vi vet att stresshormonet kortisol gör att glukos frigörs från kroppens vävnader. Svaret på detta är ett förhöjt insulin. Vad händer då när vi har ett konstant stresspåslag varje dag? Det skulle vara troligt att risken för insulinresistens ökar på detta vis.

Kortisolet signalerar dessutom till kroppen att lagra fett, gärna i magen, kring organen där det finns fler kortisolreceptorer. Allt är som en förberedelse på att klara av tillfällig stress, kanske brist på mat eller som svar på fysiska utmaningar.

Inte så konstigt med andra ord, att vi får ett sockersug när vi är stressade. Det finns dessutom en studie som visar att kortisolnivåerna normaliseras då vi äter socker. Vi känner oss alltså mindre stressade då vi äter socker och skräpmat. Det känns väldigt logiskt med tanke på att kroppen förbereder sig för utmaningar. Det är alltså i grunden en positiv anpassning som ökar chanserna för överlevnad. Problemet uppstår när vi har ett konstant stresspåslag såsom ofta är fallet i vårt moderna samhälle.

Psykologiskt kan man också tänka sig att det finns faktorer som triggar ett ätande som inte enbart syftar att stilla en fysiologisk hunger. Vi kan skapa oss vanor som vi återkommer till för att känna trygghet, som ett sätt att fly undan känslor och tankar. Det kan vara svårt att göra sig av med dessa vanor då man försöker sig på en livsstilsförändring. Det är ju en strategi vi har använt oss av under en längre tid. När vi inte är mentalt närvarande kan man också tänka sig att vi inte är lika uppmärksamma på mättnadssignaler. Vi äter snabbt och hinner slänga i oss mer mat än vi egentligen behöver.

Vad ska man då göra för att hamna i dessa fällor?

Jag tror det är jätteviktigt att få tillräckligt med sömn och återhämtning. Att hitta en balans mellan aktivitet och vila. Ibland kan det vara lättare att slappna av när vi har varit riktigt fysiskt aktiva, helst i naturen. Ibland behöver vi ägna oss specifikt åt avspänning innan nattsömnen exempelvis då vi kan lyssna på ljudbok ägna oss åt mindfulness eller någon annan teknik för att komma ned i varv. Det här är lite olika från person till person.

Vad gäller sötsuget tror jag det är viktigt att maten vi äter har mycket att erbjuda vad gäller olika smaker. Jag upplever att jag blir nöjdare och äter långsammare när jag har olika smaksensationer att processa. Jag tror också det är viktigt att få tillräckligt med tid när vi ska äta. Jag tycker till exempel att det är på tok för kort tid med en halvtimmas jobblunch. Jag struntar hellre i mat än att slänga i mig maten. Måltiden är helig för mig. När mina barn var mindre och det kunde vara lite stökigt vid matbordet åt jag ibland bara en miniportion vid middagen. När barnen hade lagt sig kunde sedan äta i lugn och ro.

Har ni identifierat olika matbeteende i samband med stress hos er själva eller andra?

Mindful eating!

wpid10282-DSC_3561.jpg

Det verkar som att det är på väg att bli ett tema för mig just nu, det här med mat som inte kräver så mycket tid och ansträngning i köket. Det är klart att det går upp och ned med orken och kreativiteten och just nu vill jag inte lägga så mycket tid på maten. Jag vill också ha lite snäll mat, som inte kräver så mycket, inte så många smaker, lite barnslig mat kanske. Färdig kyckling köper jag ofta som lunch till jobbet och äter tillsammans med mangold eller råkostsallad och en sås. Jag tröttnar aldrig på den maten av någon anledning. Jag köpte med mig en halv kyckling hem, paprika, avokado och mozzarella. Så gott och enkelt. Jag bemödade mig inte ens att göra en dressing, lite limesaft kan jag tänka mig smakar gott till.

Den här veckan ser jag fram emot att prova mindful eating. Jag går mindfulnessutbildning just nu och det är ett litet moment som ska bli mycket intressant för mig att prova. Jag har alltid ätit väldigt snabbt, men kanske mindre snabbt sedan jag slutade äta kolhydrater. När jag är stressad äter jag definitivt utan att känna efter och jag har tidigare blivit provocerad av uppmaningar att tugga och äta långsamt. Däremot är jag väldigt medveten om hur jag mår av olika typer av mat och jag vet vad som är riktig hunger och bara sug. Jag njuter dessutom väldigt mycket av maten jag äter. Vi får se hur jag upplever det. Är det något jag behöver jobba på? Rapport kommer längre fram.

wpid10275-DSC_3552.jpg

wpid10277-DSC_3559.jpg

Barnen ska ha med sig godis till skolan!

wpid8155-DSC_9101.jpg

Häromdagen kom min son hem från skolan och meddelade att han skulle ha med sig godis till skolan. Det är tydligen tradition att ha klassfest innan lovet, leka lekar och äta fika. Den här gången ska barnen bekosta sitt fika för högst 25 kr och enligt sonen blir det då godis man tar med sig. Det är väldigt mycket godis man får för 25 kr!! Man ska alltså äta fredagsgodis på skolan. Då undrar jag lite vad skolans uppdrag egentligen är? Jag tänker på ämnena hemkunskap och idrott och hälsa. Vad är det vi lär ut till barnen? Antagligen är det som i vården, man bjuder på godis ibland vid särskilda tillfällen och när jag har ifrågasatt det så har jag fått svaret att vi inte ska moralisera över patienternas godisätande. Jag tycker absolut inte heller att vi ska döma varken barn eller vuxna för att de äter godis, men samtidigt tycker jag inte att vi ska uppmuntra till det. Jag tycker inte att vi ska bjuda på godis varken i vården eller i skolan.

Jag hade mycket hellre sett att barnen fick hjälpas åt att göra en fruktsallad tillsammans och vispa grädde. Då tränar man på flera färdigheter i köket och undviker den värsta sockerchocken. Min son tänkte först att han inte skulle ha med sig något, men ändrade sig då han inte ville sitta och titta på när de andra åt godis. Det kan jag verkligen förstå.

Jag var med min son på tandläkarbesök för en tid sedan. Allt såg bra ut och jag kände att jag för en gångs skull ville fira genom att köpa lite fika till mina barn. Det gick då upp för mig att jag som förälder hela tiden måste hålla tillbaka. Det förekommer så mycket socker i barnens vardag att jag som förälder aldrig kan få vara den som bjuder mina barn på något gott. Så tråkigt det känns. Jag tror att skolan kommer bli sockerfri. Det kommer kännas lika onaturligt att äta sötsaker i skolan som att röka inomhus.

Varför fortsätter man med lchf år efter år?

wpid10052-DSC_3252.jpg

Det är nu ingen tvekan om att hösten är här. Vi hör börjat elda i kaminen, det är alltid ett säkert tecken. Det jag funderade över i morse när jag vaknade var just detta, varför jag fortsätter med lchf? Jag minns när jag började. Hur jag läste om människor då som hade ätit på detta vis i flera år. Det kändes omöjligt. Hur klarar man det?

Ett svar på frågan är att man väljer att leva så för att man vill det och för att man har stora vinster. Jag tycker det är viktigt att att poängtera att jag inte upplever lchf som en mirakelmetod. Lchf är ingen kommersiell idé, oavsett vad motståndare kan påstå. Det är trots allt en livsstilsförändring man måste genomföra. Det kommer flera tillfällen i ens liv när man måste aktivt välja kosten igen för att man har tappat motivationen. Man väljer att leva ett annat liv, utan allt det där som fortfarande är självklart i vårt samhälle.

Den stora vinsten för mig har ändå varit att slippa det fysiologiska suget och bristen på mättnadskänsla som jag får när jag äter pasta, bröd och socker. För att inte tala om det låga blodsockret. Det väldigt obehagliga tillståndet när man upplever en akut hunger, bristande ork och sviktande humör. Det är mycket stressande för kroppen och svårt psykologiskt eftersom man upplever det som att man inte har kontroll över sitt ätande, att det är ett tecken på dålig karaktär. Det fina med lchf är att man ofta upplever att den större delen av suget var just fysiologiskt. Tankar på mat försvinner förutom när man är hungrig på riktigt. Man kan stå emot impulser, dofter och synintryck mycket bättre. Man står sig mycket längre mellan målen. Jag fantiserar om ägg, grönsaker, fisk och kött när jag är hungrig vilket känns som en bra signal från kroppen. För det kan väl knappast vara så att kroppen behöver kanelbulle för någon process som är på gång?

För mig har dessutom kosten öppnat mina ögon inom flera andra områden. Det gäller hela människan och våra ursprungliga behov. Vi är ju inte så värst anpassningsbara som många verkar vilja tro.

Det handlar om att leva ett friskt och förhoppningsvis långt liv. Jag är övertygad om att jag ger mig själv en bättre chans utan socker och mjöl, med ett stabilt blodsocker och andra hälsovinster som kommer vara etablerade sanningar om bara några år.

Det som är väldigt viktigt att veta för den som ska börja med lchf är att man fortfarande kan få unna sig saker. Det är bara inte samma saker. Jag tror att många tror/känner att man inte kan njuta om man inte får äta godis och fika. Det kan man!

Så roligt att få vara med på Kostdoktorn!

wpid9794-DSC_9273.jpg

Det känns fantastiskt kul och spännande att få vara med och dela recept på Kostdoktorns hemsida! Andreas Eenfeldt är en riktig inspirationskälla för mig. Han vågar verkligen gå sina egna vägar och prioriterar en hälsofråga som verkligen kan påverka många människor. Jag förstår det valet. Att vilja nå ut till så många som möjligt. Jag som sjukgymnast kan också önska att befolkningen skulle bli mer restriktiva med socker och onödiga kolhydrater. Det påverkar nämligen en mängd problem, övervikt ökar ju risk för ryggbesvär och artros exempelvis. Vi har dessutom tillstånd som har en direkt koppling till diabetes typ II, där axelbesvär pga av ledstelhet är ett exempel.

Jag gjorde en serie strikta recept inför början av höstterminen som ett sätt att locka fram lusten till den strikta maten utan krusiduller. Jag brukar verkligen få klura mycket för att komma på inspirerande recept som också är strikta. Det är inte alltid så lätt att göra dem aptitliga. Det första receptet är en fläskstek. Ni som brukar läsa min blogg vet att jag har gjort många försök för att få till den ultimata fläskteken. Gå gärna in på kostdoktorns hemsida och titta på receptet.

Träningsexperiment!

wpid9672-DSC_2728.jpg

Imorgon tänkte jag testa en ny vana. En vecka kommer jag ge det. Jag förväntar mig inte att detta är något jag kommer göra varje dag i resten av livet, men jag vill gärna se vad det har för effekt när jag tränar lite på morgonen innan åker till jobbet. Det handlar inte om att prestera eller gå ned i vikt utan det är ett sätt för mig att hantera den stress och ökade arbetsbelastning som jag har just nu och en tid framöver. Jag tänker gå upp en halvtimma tidigare, vilket egentligen är väldigt svårt för mig, otänkbart egentligen för jag har aldrig lyckats med något sådant förut. Det betyder också att jag måste gå och lägga mig en halvtimma tidigare.

Vanligtvis försöker jag vila mig genom stressiga perioder, men just nu känner jag att det skulle vara intressant att se vad morgonträning har för effekt på mina energinivåer och humör. Bland de som tränar på morgonen talas det ju mycket om de positiva effekterna, endorfinerna, ökad produktivitet osv. Det är definitivt värt ett försök.

Vad vill jag då vinna på detta experiment? Ja, jag vill veta om jag blir piggare och gladare på morgonen. Morgontrött som jag är har jag alltid varit intresserad av människor som har bra morgonrutiner. Genom att skriva om det på bloggen tvingar det mig att genomföra det jag har bestämt mig för.

Jag tänker mig lite lugna rörelser, dynamisk stretch och sedan lite pulshöjande styrketräning, svåra plankor och kontrollerade squats till exempel. Kanske jag avslutar med fem minuters meditation.

Det ska bli mycket intressant att se om detta är något för mig eller om det bara är något för övermänniskor. Wish me luck!

Hälsa syns inte alltid på utsidan!

wpid9161-DSC_0867.jpg

Lite vilseledda kan jag tycka att vi är i det moderna samhället när det gäller definitionen av hälsa. Jag har skrivit om det tidigare men det tål att upprepas. Vi förknippar vissa attribut med en hälsosam livsstil och det handlar mer om utseende och facebookstatus än något annat. Jag tycker att vi borde skaffa oss fler typer av hälsoförebilder som inte styrs så mycket av utsidan. Här är en lista på vad för egenskaper och tillbehör dominerar hälsoscenen just nu.

1. Yoga.

Jag har definitivt inget emot yoga. Det kan hos många människor fylla sin funktion, som närvaroövning till exempel. Om man är generellt stel i sina leder är yoga bra träning och visst finns det ofta stabiliserande moment och hållningsträning som många av oss tjänar på. Jag får dock intrycket av att det är mer image som styr intresset just nu, snygga yogakläder, yogamattan, téer och raw food osv. Det finns andra träningsformer som har samma effekt, men som inte är i ropet just nu, chi gong och tai chi till exempel, men det är det väl bara gamlingar som gör?

2. Gröna smoothies.

Alla dessa selfies där folk poserar med sina gröna drycker i träningskläder. När ska detta ta slut? Varför skulle det vara bättre att dricka sin mat? Varför inte dricka sitt vatten och sedan äta sin spenat?

3. Snygga träningskläder. 

Träning idag är kopplat till så mycket konsumtion. Man ska visst bli motiverad till fysisk aktivitet om man köper snygga kläder tydligen. Det är så mycket utrustning man måste ha, rätt sko för rätt fot till exempel. Sanningen är att det inte finns några vetenskapliga bevis för de individuellt utprovade skorna. Det viktigaste är att man har en tillräcklig bred sko som inte drar ihop tårna. Jag brukar också säga att man ska försöka gå och springa med en aktiv fot där man använder fotens muskulatur. Sedan tycker jag inte att man ska springa mycket på asfalt utan stötdämpning om man har hård hälisättning. Svårare än så behöver det inte vara. Det har inte så mycket med produkterna och göra.

4. Lite underhudsfett. 

Man framstår automatisk som hälsosam om man har lite underhudsfett idag. Så har det naturligtvis inte alltid varit, men vi har väldigt stor fokus på det idag. Vill du att dina rutor ska synas så ska du ner under en viss fettprocent. För hur stor del av befolkningen är detta ett önskvärt mål? Det handlar först och främst egentligen om vilken kroppstyp du har. Om du som kvinna har en feminin figur med breda höfter och fett kring lår och rumpa så har du automatiskt mindre fett på magen. Har du en annan kroppstyp, det vi brukar kalla äppelfiguren behöver du ha väldigt låg fettprocent för att dina magrutor ska bli synliga. Det är ju dessutom mindre relevant detta med underhudsfett. Idag intresserar vi ju oss mer för det viscerala fettet, det under muskler, i organ och omkring. Det är detta som i för stor mängd orsakar insulinresistens och metabolt syndrom.

5. Skönhet 

Vackra människor är inte nödvändigtvis mer hälsosamma. Det här vet vi naturligtvis på ett teoretiskt plan, men jag kan inte låta bli att tro att vi påverkas omedvetet. Vill du sälja en diet eller en ny träningsmetod idag ska du ju helst vara vacker. Det handlar om våra fåfänga drömmar. Vi lever i tron om att vi ska bli vackra om vi bara går ned 2-3 kg och i den föreställningen lever vi hela våra liv, oberoende av vår vikt. Sanningen är att vi ser ut som vi gör. Vi kan påverka det lite grann, genom att hålla vikten någorlunda, inte bli totalt fysiskt inaktiva och må bra psysiskt.

6. Prestation

Ja, inte är elitidrottarna hälsosamma. De löper större risk att drabbas av artros och hjärtproblem. När man kopplar in prestationen i den fysiska aktiviteten så kan det bli problematiskt. Då lyssnar vi nämligen inte på kroppens signaler. Vi har en mål som vi ska nå till alla pris. Jag ser många exempel på människor som äventyrar sin hälsa för ett lopp.

 

Hur skulle jag då istället vilja mäta hälsa? Tja, det är kanske inte enkelt, men man kan börja med att fråga sig hur sömnen ser ut. Får du du åtta timmars oavbruten nattsömn? Har du jämna energinivåer så att du inte är beroende av kaffe eller snabba kolhydrater för att orka hålla igång. Har du full rörlighet i dina leder dvs. kan t.ex sitta på huk med hälarna i golvet, ligga på rygg på golvet utan att känna dig stel i nacke och bröstrygg? Har du muskelstyrka och teknik som gör att du klarar av ansträngande moment i vardagen utan att få ont. Har du överhuvudtaget fysiskt ansträngade moment i vardagen? Klarar du vara mentalt närvarande större delen av din vakna tid och undvika flykt in i datorn, mobilen, vinflaskan eller kylskåpet? Trots obehag och ångest? Kan du springa en kort spurt och gå en längre vandring? Tillbringar du tid utomhus i solen, i naturen?

Mitt tips är att börja fokusera på våra mest grundläggande behov och inte köpa så mycket hälsotidningar. Ett annat tips är att inte jämföra sig så mycket.

Enkelt, men inte lätt!