Då har man tillagat fasan!

wpid10845-DSC_4351.jpg

Vi fick som jag skrev för några dagar sedan ett par fasaner av en kollega till min man. De brukar anordna nöjesjakt och hade hur mycket skjutna fasaner som helst som de inte visste vad de skulle göra av. Danskar och jakt, alltså! Fasanerna skulle hänga minst 6-7 dagar läste vi oss till. Vi kollade youtube-videor på hur man plockade och tog ur fåglarna. Nu hade de blivit skjutna med hagel och hade därför redan hål i skinnet. Det var därför svårt att inte förstöra skinnet mer när vi plockade. Lite barnhjälp fick vi, men det var ett väldigt mödosamt arbete. Jag började tänka på alla människor i historien som har varit tacksamma för sitt byte och sett fram emot att äta det när jag mest tänkte på om det inte var bäst att köpa kyckling i affären ändå.

wpid10847-DSC_4357.jpgwpid10849-DSC_4390.jpg

Jag har definitivt inte blivit en expert på att tillaga fasan nu. Enligt många recept ska den här typen av vilt tillagas på hög värme. Jag stekte först sidorna i stekpannan i smör och rapsolja på maxvärme och sedan bröstet. Jag la de i en ugnsform med rödlök, vitlök, timjan och smör och ställde in i ugnen på 200 grader i cirka 40 minuter. Här tappade jag bort mig helt, brösten skulle upp i 63 grader och benen i 83 grader. Hur ska det går till? Det slutade nog med att fågeln tillagades lite för länge. Jag var lite rädd att det skulle bli som kalkonen i ”En päron till farsa firar jul”. Det blev det som tur var inte. Fasanen smakar som vaktel, en lite mindre mör viltsmakande kyckling. Inte torr på något sätt, men med lite mer tuggmotstånd. Två fåglar tillagade vi och på resten tog vi tillvara brösten på och gjorde buljong på det övriga. Fasanbröst har jag tillagat tidigare och jag ser fram emot att snurra in den i serranoskinka och steka i pannan. Jag gjorde en väldigt enkel och god sky till fågeln där jag tog 1 dl av stekskyn och reducerade med 1 dl rött fruktigt vin. Jag tillsatte 30 g smör i slutet, saltade och pepprade.

wpid10852-DSC_4412.jpgwpid10851-DSC_4420.jpg

Till det åt vi morötter med fetaost, rödlök och timjan. GOTT!

Jaktdebut!

wpid10745-DSC_4172.jpg

Det kanske finns någon som undrar hur det gick efter jag tog jägarexamen i våras? Ja, det tog ett halvår att få vapenlicens här i Skåne, men nu har vi till slut fått vapen. Jag och min man var dock alldeles för upptagna vid jaktupptakten att vi inte hann med någon introduktion. Vi ville därför bara följa med och observera idag när det var tryckjakt vid Sturup. Vädret var ganska extremt och det var inte så populärt att sitta stilla i jakttornet. Vi fick däremot förmånen att gå hela dagen och driva djuren mot passkyttarna. Vi har gått i vacker gles bokskog, tät energiskog och rivit upp händer och ansikte. Det har regnat ömsom snöat tunga flingor så att man nästan blivit blöt hela vägen in trots många lager. Vi såg en del vilt under dagen, men inga djur fälldes. Jag kände mig väldigt nöjd ändå. Vilken upplevelse och bättre motion tror jag knappast man kan få. I framtiden hoppas jag naturligtvis att man ska få med sig lite kött hem, på ett eller annat sätt. Jag kan inte tänka mig bättre mat, både för hälsan och miljön.

wpid10741-DSC_4158.jpg

Yes!

Det gick jättebra med allt hagelskytte i helgen! Det var bara denna lerduva som krävde ett extra skott. Nu har jag därför bestämt mig för att göra provet på torsdag. Nervositeten har definitivt börjat krypa sig på. Det kan väl säkerligen kopplas till någon form av prestationsångest, men jag är inte någon perfektionist som jag ser det. Det är naturligtvis inte själva tanken på att missa provet som skrämmer mig heller. Det är ju inte så att hela mitt liv står och faller med att jag klarar hagelprovet på torsdag. Vi människor är onekligen komplexa och det är inte lätt att dra enkla slutsatser när det gäller hur vi tänker, känner och agerar. Jag ser skyttet som en som en övning. Det blir ett sätt att exponera sig för det som känns farligt och minska ångest kring liknande situationer.

Att träna sitt självförtroende!

wpid5560-DSC_1838.jpgJag lyckades bra med min jägarexamen vad gäller kulvapen. Det kändes roligt och jag hade kontroll över situationen. Jag har nu alltså möjlighet att köpa ett kulvapen  och skjuta högvilt om jag vill, älg, hjort och vildsvin bland annat. De andra kursdeltagarna tyckte att det var lätt att skjuta hagelgevär och svårt att skjuta älgstudsare. För mig var det tvärt om.

wpid5562-DSC_1839.jpgDet betyder att jag behöver träna mer på att skjuta hagelgevär, hare och duva. Det känns som att jag är lite klen över axelpartiet eller kanske lite lättskrämd eftersom jag skjuter innan duvan är rätt placerad i förhållande till geväret.

wpid5564-DSC_1836.jpgImorgon ska jag alltså till skjutbanan igen och det känns lite trögt måste jag säga. Visst är det oerhört nyttigt att utsätta sig för sådant man inte behärskar. Jag är inte van vid det. Det betyder inte att jag är bra på allt, bara att jag kanske är lite bekväm, vilket jag tror många är. Man håller sig till områden där man har lite talang. Det som är intressant är att när man har tagit sig igenom något man inte tror sig klara, så ökar självförtroendet enormt inom andra områden också. Det är med andra ord ett väldigt bra sätt att mobilisera kraft att ta itu med andra delar av ens liv. Det gäller bara att ta sig över tröskeln, några timmar av nervositet och känslan av att tvivla på sin egen kapacitet, så når man en ny nivå.

Rustikt och klassiskt

wpid5389-DSC_1827.jpgJag kom hem sent igår och skulle äta middag själv. Jag var sugen på husmanskost och ville ha något riktigt gott och mättande. Då skivade jag purjolök och svamp. Jag stekte den i rikligt med smör. Cirka 50 g smör i pannan blev det allt som allt. Hungrig som jag var klappade jag bara ut färsen i biffar och stekte tillsammans med grönsakerna.

wpid5391-DSC_1829.jpgJag hackade bladpersilja fint…

wpid5395-DSC_1833.jpg….och skar lite libanesisk vildgurka som bröt av fint till den söta löken med sin syrlighet. Ibland blir det nästan bättre om man inte krånglar till det så mycket. Jag brukar kanske inte tillåta mig det. Trots att det var klassisk husmanskost kunde jag inte låta bli att äta det med ”hot sauce”. Förhoppningsvis är detta ett bra sätt att ladda inför morgondagen. Jag håller på med min jägarutbildning och kommer tillbringa min andra dag på skjutbanan imorgon. Efter första dagen hade jag fruktansvärd träningsvärk i framför allt axlarna. Jag hoppas att min kropp har hunnit med lite muskeltillväxt sedan i söndags. Wish me luck.

Jägarutbildning

wpid2082-EnKlickSmor_2014-11-08_01.jpgDå har jag anmält mig till jägarutbildning! Det känns lite nervöst. Jag är inte uppvuxen med jakt och har aldrig hållit ett gevär. Tanken var att vi skulle prova skjuta när vi var i USA, men det gick inte helt enligt planerna. Vem vet, jag kanske är en talang? Förutom det tekniska är det ju lite andra frågor man har. Kommer jag kunna skjuta en levande varelse t. ex. Sedan några år tillbaka har jag funderat på detta med jakt. Det har känts mer ärligt, praktiskt och miljömedvetet att äta kött från djur som lever i skogen precis bredvid än att köra en kvart med bilen till affären. Det vilda djuret har ju dessutom inte krävt något foder och har inte fått några mediciner. Jag är väldigt förtjust i framför allt fasan och vildsvin. Här har vi ett recept på vildsvinsstek som jag gjorde för en tid sedan. Det som är underligt är att jag efter några år på lchf har börjat få smak för den här typen av kött. Det kanske har med åldern att göra, men jag tror definitivt att kolhydratsrestriktionerna gör en mer mottaglig för riktig mat.