Tränar ni inför beach 2015?

wpid5880-DSC_1200.jpgJag har satt några mål för mig själv inför säsongen som jag har börjat träna inför.

För det första så vill jag komma förbi den mentala blockeringen att man bara kan vara på stranden på sommaren. Det är bara att ta på sig våtdräkten så kan man simma och leka hur mycket som helst. Jag och min man har köpt en vågsurfbräda som present till oss själva i blivande 40-årskris-present. Jag vill vara fysiskt aktiv, jobba i trädgården, cykla, vandra och ge mig fysiska utmaningar. Jag ska trötta ut mig själv för att vara i nuet, glömma bort mig själv och kunna slappna av helt och hållet. Jag ska sova ute, gärna på stranden, ta vara på solnedgångar och sitta vid elden i mörkret och lyssna på nattljud. Jag ska laga god mat från det som trädgården ger, inte slösa och inte glömma bort att sköta det jag påbörjat.

På detta vis tror jag mig bli redo för beachen 2015, inga magrutor, men kanske starka ben, rygg och armar, en obekymrad inställning till mig själv och min kropp.

Vem bryr sig om middagen?

När man intresserar sig mycket för mat, skriver och läser om det som jag finns det kanske risk att man blir fixerad vid mat. Så är det faktiskt inte för mig. Det fina med den här maten är nämligen att man kan låta bli att tänka på den, för kroppen signalerar inte att den är så viktig. Med jämt blodsocker blir hungern aldrig akut. Speciellt bra upplever jag att det fungerar när man är igång och rör sig. Jag antar att det kan ha att göra med insulinkänsligheten som dokumenterat ökar vid fysisk aktivitet. Jag ”njuter” verkligen av att inte behöva äta. Det beror på att jag tidigare har mått väldigt dåligt mellan måltiderna och känt mig väldigt ofri.

wpid5833-DSC_2686.jpgIgår hade vi en fantastisk dag. Den började på Åbergs trädgård i Ystad som är en fantastisk plantskola. Där inhandlades lite växter som ska ge oss mat längre fram. Jag kommer berätta mer om det.

wpid5847-DSC_2739.jpgVi åkte sedan till havet….

wpid5838-DSC_2698.jpg…och blev sugna på att bada.

wpid5836-DSC_2702.jpg

wpid5841-DSC_2738.jpgwpid5848-DSC_2791.jpgVäl hemma igen så planterade jag alla mina nyinförskaffade växter, gödslade, vattnade och stubbade lavendeln. Helt slut blir man i kroppen. Världens bästa träning som inte bara ger resultat vad gäller styrka, utan också i form av en vacker trädgård. Vi avslutade kvällen med att sitta vid eldgropen och äta lite okryddat kött skuret, ost och korv skuret i tärningar. Inget av det var gott, men det gjorde ingenting. När man har fått så många positiva upplevelser blir middagen totalt oviktigt.

Inlägg om ”lek” på Matkärlek

Efter att tidigare har skrivit om träning här och här skriver jag om det något svårfångade begreppet ”play” på matkärlek. Jag läste om det för första gången på Mark Sissons hemsida. Han är inte ensam om att uppmärksamma den moderna människan på att vi behöver introducera detta i våra liv, men jag tycker att han beskriver det på ett bra sätt. Igår när jag var på väg hem såg jag en joggare som helt plötsligt hoppade upp på en stenbumling och från den till en annan nästan två meter bort. Han hade naturligtvis fivefingers på sig och det fick mig att tänka på Mark. Lite längre bort såg jag någon som tränade sig på att stå på händer uppe på en kulle. Det är två tydliga tecken på den träningskultur som råder just nu och kanske kommer man ta bort lite av det prestationsinriktade i idrotten och istället plocka in lek, även för vuxna.

Träning eller inte?

wpid4811-EnKlickSmor_2015-01-25_01.jpgSå ofta i mitt yrke möter jag människor som har ett besvärligt förhållande till fysisk aktivitet. Det är de yngre som bara tränar för att få en spegelbild som lever upp till idealen. De nyblivna mammorna som antagligen för första gången har fått uppleva hur det är att vara lite rörelsehindrad, ha ont i rygg eller bäcken. De vill snabbt komma i form igen och ”bli av med” sin mage så att de inte kan anklagas för att ha släppt taget och låtit sig förfalla. Männen 40 + som har upptäckt att de är dödliga, som börjar träna för en halvmara med bristande erfarenhet och därför får överbelastningsskador.

Rörelse är inte obligatorisk idag. Vi har alla moderna faciliteter som gör det möjligt för oss att vara inaktiva. Vi måste välja om vi vill vara fysiskt aktiva. Visst kan man fortfarande designa ett liv där det blir mer eller mindre nödvändigt att röra på sig i vardagen för sin överlevnad. Vi eldar med ved t. ex. och tycker om ”tvånget” att gå ut flera gånger om dagen för att hämta ved i tunga kassar. Om man har en trädgård tvingas man troligtvis till viss ansträngning då och då för att sköta den, men de allra flesta har väldigt lite fysisk aktivitet inbyggd i vardagen.

Jag tror egentligen att vi skulle behöva förändra synen på träning helt och hållet. Vända på hela steken.

  1. För det första skulle jag önska mig att mycket träning kunde förläggas utomhus. Vinsterna med träningen blir fler i kontakten med naturen. Västerländska träningsformer bygger i stor utsträckning på att man ska bortse från kroppens signaler och köra på lite till. Visst kan man behöva öva sig på att vara disciplinerad och inte ge upp, men i det långa loppet tror jag på medveten träning. Man tjänar mycket mer på att hitta sin egen motor istället för att ha en PT som hejar på omedveten om vilka signaler min kropp sänder. Min man berättade att han hade sett reklam för ett gym – ”gratis träning i två veckor”, vilket uppriktigt förbryllade honom. All hans träning är nämligen gratis, alltid. Löpning, styrketräning på lekplatsen och spontana övningar i vardagsrummet. Det kostar inte en krona!
  2. Träna för att kunna vaddå? Träna för att lära sig en ny förmåga, en dans, tai chi, klättring eller en ny teknik för lyft på gymmet. Att över en längre tid finputsa på en färdighet är oerhört utvecklande för kroppen. Man får en känsla av kontroll när kroppen hittar ”spåret” i rörelsen.
  3. Att tävla då? Så länge man tycker det är roligt att tävla och som Mark Sisson säger, no attachement to the outcome. Att inte gräma sig över ett resultat. Att inte träna enbart för att uppnå ett visst resultat.
  4. Att gå mer, att vandra för att belasta kroppens strukturer. Skelett, muskler, brosk och bindväv mår bra att belastas. Att gå längre rundor i varierande terräng, uppleva naturen och komma in i ett meditativt flow. Gångförmågan är oerhört viktig.

Vad ska man då säga till sig själv? Varför ska man röra sig? Svaret är då kanske, för att det känns bra att använda min kropp, för att kroppen kan mycket mer än jag tror och utmaningar ger mig självförtroende. För att jag blir lugn, mer handlingskraftig och för att det minskar ångest.  För att jag kan, jag kommer inte alltid kunna hoppa och klättra, livet är kort.

Reverse psychology – att komma igång efter ett träningsuppehåll

wpid3703-EnKlickSmor_2014-12-24_01.jpg

Hur i allsin dar ska man motivera sig till träning när man har haft ett längre uppehåll? Många talar om mål, ett lopp man vill springa exempelvis. Idag är det ju inte heller en liten vårruset-runda man ska jogga runt, utan helst ett marathon eller en triathlontävling. Tydligen fungerar det bra för många. Jag är precis tvärtom. Så fort det är en prestation inblandad så tappar jag lusten. Jag är mycket inspirerad av Mark Sisson på Mark’s daily apple.  Han talar just om hur träning ska vara en källa till nöje, njutning och inte en kamp. Det betyder inte nödvändigtvis att man springer runt med ett leende på läpparna alltid. Det handlar om ens inställning. Jag tränar för att det känns bra i kroppen, under tiden eller efter. Jag blir av med stress och ångest och får ökad handlingskraft. Jag försöker välja utmaningar som är roliga, som ger självförtroende och där jag tränar en färdighet. Just nu tränar jag  på kunna göra en kontrollerad headstand och handstand. Jag vill också träna för att bli starkare i vardagen, att kunna lyfta tungt från marken exempelvis.

För mig handlar det också mycket om att träningen ska vara tillgänglig för mig geografiskt och tidsmässigt. Ibland köper jag ett träningskort på vårkanten om det är svårt att träna utomhus, men jag försöker träna hemma i huset, i trädgården eller i skogen. Tydligen ska det finnas ett litet gym i min lilla by vid fotbollsplanen. Jag håller tummarna för att det ska finnas redskap så att jag kan träna marklyft och knäböj där.

Lite jogg och intervallträning i skogen kommer det också bli. Idag körde jag lite reverse psychology och sa till mig själv att jag inte fick träna längre än 10 min. Eftersom jag är obstinat och inte tycker om att bli tillsagd hur jag ska gör saker och ting så blev det såklart ett längre pass över ett kuperat åkerlandskap.

Läs gärna mer om träning på Mark’s daily apple här eller här och insup den inställning han och hans team har till fysisk aktivitet.