Provade lammframdel – som en medeltida festmåltid!

wpid8785-DSC_1630.jpg

Jag tycker om att prova nya styckdelar. Gärna med ben och allt. Så såg jag lammframdel i affären och ville prova. När jag var 19 år jobbade jag i köket på en fin pub i London. Jag har väldigt trevliga minnen därifrån, svårt att tänka mig att det är så länge sedan. På söndagarna tillagade vi ”lamb shank”vilket jag tror är lammlägg. Då stack vi köttet med en liten kniv, skapade små fickor till vitlök och rosmarin. Likadant gjorde jag med min lammframdel, stoppade ned några vitlöksklyftor, men ingen rosmarin. Jag hade tänkt mig en annan kryddning. Jag ställde in köttet i ugnen på 150 grader i fyra timmar och höjde sedan temperaturen tills det fått fin färg. Här tror jag det hade varit perfekt att grilla sista stunden. Det skulle gett ännu finare smak och färg. Sådant kött är bra att förbereda innan man får gäster, så vet man att köttet garanterat är tillagat som det ska. Man behöver bara lite hetta i slutet.

wpid8787-DSC_1634.jpg

Som tillbehör grillade jag små zucchinis, strödde fetaost, finhackad grönmynta och pistachenötter över.

wpid8777-DSC_1640.jpg

Det kändes speciellt att karva i köttet, som en medeltida måltid tillagad över öppen eld. Lammet blev väldigt mört och fint. Jag gjorde också en enkel sås med crème fraiche och vitlök. Jättefina smaker ihop. För att ge köttet lite extra smak gjorde jag en enkel olja med mycket salt, chili och citronskal som jag droppade över det trancherade köttet. Det behövs när det är ett större köttstycke tycker jag. Jag rekommenderar verkligen att man provar!

wpid8779-DSC_1622.jpg

 

Testade porchetta – veckans strikta!

wpid8523-DSC_1196.jpg

Jag har ju helt glömt bort att jag skulle göra ett strikt recept i veckan. Det bestämde jag för en tid sedan, men det har sedan fallit bort. Idag testade jag en porchetta, färdigrullad, fylld och knuten i affären. Porchetta är en italiensk rätt, egentligen hel gris som töms, benas ur och fylls med örter och kryddor. Den serveras i skivor som huvudrätt eller till bröd. Den jag köpte var fylld med vitlök och rosmarin och enligt instruktionerna skulle den lagas på medelhög temperatur tills den var färdiglagad, cirka 3 timmar. Med min erfarenhet av fläsksida så upplever jag att det är godare att långsamt steka fläsk i ugnen. Jag ställde därför in den i ugnen i en gjutjärnsgryta på 100 grader när jag gick till jobbet. Då jag kom hem sex timmar senare tog jag ut den, höjde temperaturen till 225 och ställde in den på galler för att ge den färg i cirka 20 minuter.

wpid8525-DSC_1201.jpg

Riktigt saftigt och mört blev köttet då och fin färg fick det av att stå på högre värme. Nu var svålen borttagen på den här köttbiten. Jag tror egentligen att det ska tillagas med svålen på, men jag tyckte det smakade bra ändå. Det blir väldigt tjusigt med den gröna rosmarinen som fyllning.

wpid8532-DSC_1168.jpg

Till köttet stekte jag zucchini i grillpannan. Jag oljade in den och saltade den innan jag tillagade den på hög värme tills den fått mycket färg. En enkel sås med tomat blev det till. Jag smälte 50 smör med cirka 1 dl passerad tomat, lät såsen reducera och saltade. Lyxigt, gott och mättande!

 

Grekiskt till grillat!

wpid7897-DSC_8141.jpg

Grekiska influenser är ju aldrig fel till sommarmaten. Alla grillade köttbitar ska ju såklart ha passande tillbehör. Även om inte jag har tillbringat så många sommarkvällar vid grillen ännu, så vet vi ju att de där kvällarna kommer. Ganska snart verkar det som. I brist på varma kvällar stekte jag zucchini i grillpannan. Jag gjorde en enkel sallad med tomat fetaost och zucchinin som penslats med olja och salt innan tillagning.

wpid7895-DSC_8129.jpg

Jag kunde inte låta bli att plocka upp en färsk vitlök trots att den inte var helt färdig. Jag ville såklart ha en tzatziki på temat. Vanligtvis brukar jag riva gurka med skal och allt, låta den rinna av och blanda med övriga ingredienser. Denna gång gjorde jag det enligt konstens alla regler, skalade en halv gurka, hackade fint i små kuber, lät de rinna av i ett durkslag med lite salt i cirka 20 minuter. Sedan hackade jag min vitlök och några myntablad fint. Jag blandade med Crème fraiche för det tycker jag är godast.

wpid7900-DSC_8140.jpg

Jag droppade lite olivolja över såsen, pepprade och lade en liten dillkvist på toppen. Man kan också blanda dill i själva såsen. Vi åt det med chorizo vilket var på en helt lagom ambitionsnivå efter tävling i vattenrutschbana och ett monsterpass i trädgården.

wpid7897-DSC_8141.jpg

wpid7911-DSC_7001.jpgwpid7914-DSC_6984.jpgwpid7910-DSC_7004.jpg

 

Ny lasagne!

wpid7124-DSC_6276.jpg

Världens godaste lasagne blir det, om ni frågar mig, när man blandar lite av varje som man har därhemma olika sorters ostar och grönsaker. Jag brukar ha en återkommande uppbyggnad dock. Det ska vara någon form av ”platta”. Denna gången blev det en zucchini, det har jag aldrig använt förut. Sedan ska det såklart vara en köttfärssås som är åt det torra hållet. När man har grönsaksplattor så suger de ju inte upp såsen på samma vis som pasta gör. Grönsaker avger ju till och med mer vätska. Det blir svårt med exakta måttangivelser, med det är viktigt att det är flexiblelt tycker jag. Så kan man använda lite vad man har hemma.

wpid7112-DSC_6263.jpg

Jag använde cirka 700 g kalvfärs, gul lök och två vitlöksklyftor. Eftersom köttfärsen inte skulle bli för blöt använde jag ingen krossad tomat utan bara några matskedar tomatpuré, oregano, en skvätt rött vin, salt, peppar, paprikapulver och lite köttbuljong. Såsen fick reducera. Jag stekte också svamp bredvid och lade ned i köttfärssåsen när svampen fått fin färg. Den vita såsen som jag använder brukar se ungefär likadan ut. Jag steker bladspenat och kanske lite lök. I detta fallet blandade jag det med lika delar crème fraiche och mascarpone, cirka 1 dl av varje. Jag tillsatte salt, peppar och lite muskot. Det rör sig bara om några drag på rivjärnet, annars tar det över för mycket. Zucchinin stekte jag först utan matfett för att den skulle avge så mycket vätska som möjligt och sedan i olja för att ge den färg. Den ska vara helt färdig, mjuk, inget tuggmotstånd.

wpid7108-DSC_6254.jpg

wpid7114-DSC_6265.jpg

wpid7116-DSC_6267.jpg

Så kom ostvarvet, med fetaost och lite gräddost. Två varv av allt blev det. Jag toppade med mozzarella och tryckte till så att vätskan skulle omgärda hela lasagnen. Det tillagas i ugnen på 200-225 grader i cirka 20 minuter. Låt gärna lasagnen svalna lite innan ni sätter kniven i den. Det blir godare då.

wpid7120-DSC_6273.jpg

Många processer, jag vet, med det blir ju så vansinnigt gott! Det är verkligen värt det. Lite färsk oregano från kryddträdgården åt vi till. Det är snart dags att plocka in och torka.

 

Gömda ägg och våffelkalas!

wpid6769-DSC_5154.jpg

Just nu njuter jag av vår äppelblom. Vilket privilegium det är att ha trädgård med gamla fina äppelträd. Jag blev medveten om skönheten när jag var ute i trädgården och letade ägg. Vår ena höna har nämligen börjat lägga ägg på en ny och hemlig plats. Vi funderar på att ge hönorna befruktade ägg som de kan ruva för att se om vi kan få kycklingar. Till slut hittade jag en liten skatt på 15 ägg under vår lillstuga. Det blev därför extra angeläget att laga mat med ägg. Med en liten stump zucchini lyckades jag skapa en jättegod frukost, lunch eller kanske efterrätt tillsammans med två utav äggen.

wpid6747-DSC_5176.jpgwpid6739-DSC_5150.jpgJag började med att riva zucchinin grovt. Jag satte sedan in den i mikrovågsugnen i 4 minuter på hög effekt. Sedan la jag den i en tunnsliten handduk och när zucchinin hade svalnat kunde jag pressa ut så mycket vätska som möjligt. Det blev 3/4 dl packad, urkramad zucchini till slut. Jag gjorde en våffelsmet, där jag började vispa äggen med zucchinin. Jag tillsatte sedan 2 msk mandelmjöl, 1 tsk fiberhusk, 1 krm bakpulver, 1 krm salt och till sist 1 dl grädde. Det fick stå en stund medan våffeljärnet värmdes. Jag klickade i en klick smör i järnet och tillagade våfflorna på hög värme.

wpid6753-DSC_5194.jpgDet smakade gudomligt gott med en klick keso, hackad gräslök och lite blå vallmofrön.

wpid6751-DSC_5191.jpgwpid6763-DSC_5216.jpgwpid6757-DSC_5209.jpgDet passar också bra som tilltugg, kanske med lax eller lufttorkad skinka. Variationsmöjligheterna är oändliga!

För bra för att vara sant!

wpid6676-DSC_5030.jpg

När man börjar med lågkolhydratskost kan man känna att maten är lite för bra för att vara sann. Det är väl därför det finns många skeptiker, att vara hälsosam är förknippat med ett visst lidande. En njutande människa kan aldrig vara sund verkar det som. Jag är inte asketisk till min läggning. Livet handlar för mig om att ha det roligt när det går, det har ju ändå sina motgångar. Häromdagen åt vi sådan mat, som är så god att den inte borde vara bra.

Det blir alltid bra när matinspirationen börjar i kryddträdgården.

wpid6678-DSC_5033.jpg

Just nu är det dags att skörda dragon. I höstas delade jag flera stora plantor och planterade om, så jag väldigt gott om örten i år. Dragonen smakar egentligen bäst torkad tycker jag och är en klassisk ingrediens i det franska köket, bland annat i bearnaise, men kyckling är också ett väldigt bra sällskap. I år ska jag se till att torka mycket dragon. Man bara plockar en bukett innan den blommar, förvarar den torrt och mörkt tills bladen är helt torra och kan repas av stjälken. Just nu är stjälken fortfarande mjuk och växten kan därför användas hel.

wpid6670-DSC_5014.jpg

Zucchini fick bli min andra huvudingrediens.

wpid6672-DSC_5019.jpg

Jag delade två zucchini i bitar, täckte den i olja och ställde in den i ugnen på 200 grader på varmluft. Efter 5-10 minuter strödde jag 1,5 dl riven parmesan och lite salt över zucchinistavarna. Under tiden ägnade jag mig åt en kycklinggryta. Jag stekte kycklinginnerfiléer i smör, sedan tillsatte jag 4 hackade vitlöksklyftor, 3 soltorkade tomater, en näve hackad dragon, en nypa salt och mald chili ancho efter smak. Jag hällde 1, 5 dl grädde över köttet och ytterligare en klick smör i pannan, drog ned värmen och väntande på första bubblan innan jag tog den av plattan. Zucchinin är färdig när osten har fått färg. Jag sparade lite dragon och strödde den över kycklingen innan serveringen.

wpid6680-DSC_5045.jpg

– Det är så gott, jag blir beroende, utbrast min yngsta son.

 

 

 

Snacks – zucchinichips med chilidip

Det har tidigare funnits många måsten vad gäller maten i mitt liv. Som tonåring slängde jag i mig två skivor vitt bröd med margarin på morgonen för att frukosten är dagens viktigaste mål och för jag inte skulle drabbas av blodsockerfall. När jag kom hem från skolan var det inte bara tonårshormonerna som gjorde att jag kunde döda innan jag hade fått i mig en halv franska eller två portioner pasta. Två-tre timmar senare satte suget igång igen och mackorna lockade. Det var dock förbjudet att äta efter kl. 18 enligt dåtidens rön. Istället åt jag frukt, mängder av frukt, för det var nyttigt. Jag fick ingen mättnadskänsla av de otaliga äpplena, tvärtom. Jag la mig ofta hungrig för att sova. Efter graviditeterna blev det bara värre. Det kändes som att jag knappt kunde lämna huset utan att att bli svag i benen och yr. Nu flera år senare är jag som jämnast i mitt blodsocker när jag inte äter. Min kropp är sällan intresserad av att inta något på morgonen. Är jag fysiskt aktiv minskar aptiten ytterligare. På kvällen, när det är lugnt trivs jag bäst med att äta. Idag är det inte längre tabu för mig att göra det. Det finns ingen logisk anledning till varför det skulle vara osunt. Därför har jag tänkt skriva några inlägg om goda och matiga snacks. Jag börjar med zucchinichips.

wpid2150-EnKlickSmor_2014-11-11_01.jpg

Jag började med att plocka fram mandolinen.

wpid2152-EnKlickSmor_2014-11-11_01.jpg

Jag lade upp den skivade grönsaken på hushållspapper och lät torka cirka en halvtimma. Jag blandade det sedan med en msk rapsolja och en nypa salt.

wpid2154-EnKlickSmor_2014-11-11_01.jpg

Zucchinin fick rostas i ugnen på 125 grader på varmluft tills den blev ljusbrun och krispig. Några enstaka skivor förblev mjuka pga ojämn värmefördelning.

wpid2156-EnKlickSmor_2014-11-11_01.jpg

Jag gjorde en enkel dip med crème fraiche, 1/4 vitlöksklyfta, chiliflingor, lite paprikapulver och en nypa salt.

wpid2158-EnKlickSmor_2014-11-11_01.jpg

Krispig kyckling i ugn och på stekpanna

wpid1618-EnKlickSmor_2014-10-18_01.jpg

Jag har ju blivit lite smått besatt när det gäller krispiga svålar och skinn. Det är ju gott om kycklingen skinn blir riktigt krispigt också, utan att köttet blir torrt. Jag tillagade det därför två gånger. Först pudrade jag  kycklingklubborna med spiskummin, cayennepeppar, salt och ställde in i ugnen på 125 grader tills de var färdiga hela vägen in till benet. Lite lök och citron fick följa med in också.

wpid1620-EnKlickSmor_2014-10-18_01.jpg

Jag stekte sedan på skinnet i pannan på båda sidor på hög värme och lade in dem på gallret en stund medan jag gjorde resten.

wpid1624-EnKlickSmor_2014-10-18_01.jpgwpid1621-EnKlickSmor_2014-10-18_01.jpgwpid1626-EnKlickSmor_2014-10-18_01.jpgwpid1628-EnKlickSmor_2014-10-18_01.jpgwpid1630-EnKlickSmor_2014-10-18_01.jpgwpid1634-EnKlickSmor_2014-10-18_01.jpgwpid1636-EnKlickSmor_2014-10-18_01.jpg

Som tillbehör gjorde jag en guacamole, grillad paprika och zucchini.

Lamm med pistagetapenade, rostad zucchini och morotspuré

wpid1538-EnKlickSmor_2014-10-15_01.jpg

wpid1532-EnKlickSmor_2014-10-15_01.jpg

Jag tillagade lammsteken i förväg på 100 grader till den kom upp i 62 grader vilket gjorde den mör och rosa. Den fick vila i vitlöksolja under natten. Jag stekte den lätt innan servering så att den skulle få fin färg.

wpid1530-EnKlickSmor_2014-10-15_01.jpg

Som tillbehör blev det rostad zucchini och morotspuré. Jag försökte mig sedan på att göra en pistagetapenade.

wpid1526-EnKlickSmor_2014-09-28_01.jpgwpid1533-EnKlickSmor_2014-10-15_01.jpgwpid1536-EnKlickSmor_2014-10-15_01.jpg

Jag mixade olja, pistagenötter, grön oliv, persilja, rivet citronskal, lite pressad citron salt och peppar.

wpid1538-EnKlickSmor_2014-10-15_01.jpgwpid1543-EnKlickSmor_2014-10-15_01.jpg

Riktigt god festmat utan komplicerade moment.